Sjuk Venus

Venus är verkligen en liten, eller rättare sagt, en ganska stor och plufsig gudinna som älskar allt och alla, vilket hon får igen mångfalt. Hon är vit sköldpaddsfärgad.

Dessvärre har hon inte haft ett lätt liv.  Redan vid tre års ålder fick hon en blodsjukdom (immun trombocytopeni) vilket konstaterades efter många, långa och dystra dygn på Blå stjärnans djursjukhus i Borås. För hennes del så innebär det att gå på medicinering resten av sitt söta lilla liv. Hon äter kortisontabletter varannan dag som är ett måste för att hon ska överleva.

Hennes sjukdom är extrem sällsynt och hon är det femte registrerade fallet i världen! Snacka om att vara speciell.

Enögd Venus

Som om inte detta vore nog så var hon med om en olycka hösten -04. Efter att ha varit ute en riktigt regnig natt upptäckte vi henne sittandes utanför dörren på morgonen, inkrupen i en transportbur, alldeles blöt och i uselt skick. När vi tittade närmare på henne upptäckte vi att man inte kunde se det ena ögat, vilket var alldeles igensvullet, hmm, det såg inte alls bra ut. Hur mycket vi än försökte att hitta ett öga innanför all hud var det helt omöjligt.

Det var bara till att ringa Blå stjärnan och åka in akut med henne. Det visade sig att ögat var såpass förstört att det troligtvis inte skulle gå att rädda, hade vi dessutom väntat för länge med att åka in med henne hade de inte lyckats att rädda hennes liv. Under den veckan som hon blev kvar på Blå stjärnan kom de två gånger med så dåliga besked att de inte trodde att hennes liv gick att rädda.

Efter en chansartad operation, som innebar att de skulle försöka att ta bort hela ögat, fick vi äntligen det beskedet vi ville ha. Operationen hade lyckats och de hade klarat av att hindra att en elak infektion hade spridit sig till det andra ögat, som hade inneburit att hon blivit blind på det enda ögat hon hade kvar. Vi vet inte vad som hade hänt den natten men veterinären och vi tror att det kan ha varit ett kattslagsmål som hade orsakat skadan.

Nästa bakslag

Ja, man skulle ju önska och tro att det var slut här, men icke. Våren -05 kom nästa tråkiga besked. Venus hade börjat få ont i bakdelen när hon gick. Det blev ännu en vända till Blå stjärnan i Borås. Efter röntgen och otaliga provtagningar kom de fram till svaret, hon hade i-hopväxta kotor längst bak i ryggraden som påverkade hennes rörelseförmåga. Eftersom detta inte var opererbart så fanns det inget vi kunde göra för att åtgärda problemet. Så länge det inte blir värre är det inga problem men man vet ju samtidigt att hon inte kommer att bli lika gammal som hon kunde ha blivit om hon var helt frisk. Vi uppskattar och gläds för varje dag vi får med vår solstråle Venus.

Venus på utställning

Nu skall ni inte tro att det bara har varit tråkigheter med Venus, det har ju även hänt lite trevliga saker också. Innan hon fick sin blodsjukdom hade jag börjat att ställa ut henne. Det gick över förväntan och vi fick väldigt goda vitsord från domaren, som dessutom tyckte att jag absolut skulle fortsätta ställa ut henne. Hon kammade hem priser såsom "Charmkatt" och publikens favorit nr 2 vilket matte är väldigt stolt över.

Jag bortskämd? Nää!

Venus är en pigg o glad katt som dessutom är rejält bortskämd, vilket kan få min sambo att knorra en hel del. En riktigt liten livsnjutare och trots sin sjukdom, enögd och lite rörelsehindrad trivs hon med livet. Hon är en den ultimata jägaren, åtskilliga är de möss som har mött sitt öde i käftarna på Venus. Nackdelen är väl att de inte alltid äter så mycket på dem så det blir en hel del rester kvar utanför dörren och på gårdsplanen.

Venus fågelfångst

En gång lyckades hon även att ta en liten blåmesunge, troligen någon som precis höll på att lära sig att flyga. Det lustiga i denna historien var att hon var så stolt som vanligt, att innan hon skulle ta och mumsa i sig fågeln så ville  hon visa matte först vad hon hade åstadkommit. Sagt och gjort, in kom hon i köket när jag stod och lagade mat och började att förfölja mig och jama tills hon lyckades få min uppmärksamhet.

Jag trodde först att det var den lilla lortiga leksaksmusen som hon stod och pillade med men när jag tittade närmare såg jag till min stora förvåning att det var en alldeles förskräckt liten fågelunge. Snabbt som ögat tog jag den lilla fågelungen i från henne.

Nu var det så lyckligt att jag visste vart det fanns ett bo med blåmesungar, vilket jag också misstänkte att ungen kom ifrån. Jag tog med den och satte ut den tillsammans med de andra ungarna men den ville inte alls vara hos dem utan ville tillbaka till mig. Efter lite övertalning stannade den kvar en stund i boet tills den flög iväg, ut i friheten.

Blyg Isis

Isisär en mörk sköldpaddsfärgad katt som är rejält enveten och lite väl smart för sitt eget bästa. Hon är skygg för främmande människor i början men när hon väl lär känna dem blir hon alldeles till sig i trasorna när det vankas kel. Hon har en liten blöt ovana då och det är att hon blir alldeles snorig när hon blir kelig och dessutom så gnisslar hon när hon spinner.

Ett självförtroende som heter duga

Hon har flera hyss för sig. När det inte passar henne kan hon vara riktigt tyken. För att nämna en händelse, vi skulle göra en rejäl städning. Innan det skulle vi ta och släppa ut katterna så inte de sprang fram och tillbaka. Isis märkte på en gång vad som var på väg, hon sprang då in under trappen och gömde sig, trodde hon i alla fall. När jag sen skulle ta tag i henne ställde hon sig på bakbenen och boxade med framtassarna som en känguru. Henrik som också såg det hela vek sig av skratt. Det är en katt med ett stort självförtroende det! Många gånger glömmer hon av att hon faktiskt bara är en liten katt!

Tidigare liv?

På tal om att glömma av att man är katt så verkar hon ibland tro att hon är en pappegoja. Otaliga äro de gånger som hon har tagit sats och hoppat upp och satt sig på mattes axel och sedan suttit där och njutit medan jag har gått omkring och gjort mina sysslor. Husses axlar är också okej, bredare men ändå inte lika bra som mattes. Samma sak är det när det gäller våra möbler och dörrar, även utomhus: ju högre sittplats desto bättre! Hon kanske var en fågel i sitt förra liv?!

Envis som en åsna

Ett annat litet problem som hon orsakar oss är att hon är envis. När Isis väl bestämt sig för något skall det ske till vilket pris som helst.

Ta t. ex. det här med dörrar av alla de slag, stängda dessutom. Hon är en riktig liten tjuv som är specialist på att dyrka upp dörrar. Eftersom min sambo är allergisk mot katt måste vi ha övervåningen kattfri, detta har gjorts med smidesdörrar så att de kan titta in men inte komma in. Den dörren är låst med en hake men på något konstigt sätt har hon lyckats att lista ut hur man skall få upp den. Detta gör hon genom att putta på dörren så att den börjar att självsvänga så att haspen till slut ramlar av! Ett nog så avancerat konststycke för en katt, även om det rör sig om en aldrig så envis kissemiss.

Sen så är det ju ytterdörren också, där hänger hon i handtaget tills dörren har gått upp även om det tar en stund, detta ser väldigt lustigt ut när man ser henne hängandes och väntar på att dörren skall glida upp. Mindre lustigt är det dock när man kommer hem och det är -20 grader ute och upptäcker att dörren står öppen! Det skall bli skönt den dagen vi monterar in en kattlucka.