Parasiter

Löss, blodsugande kvalster och kalkben/fotskabb är det som oftast återfinns i våra hönsgårdar. Alla drabbas vi någon gång av ohyra på våra höns, det är absolut inget att skämmas för. Det viktigaste är att man gör något åt det och inte låter djuren lida. Ta därför för vana att kontrollera djuren regelbundet och var noga med att alltid ha rent och torrt strö i hönshuset, så minskar du risken för olika slags kvalster. Ta väl hand om dina små vänner!

OBS: Idag finns inget godkänt preparat mot löss på höns men det finns olika preparat som folk i allmänhet använder sig av. Observera att jag inte tar ansvar för dess konsekvenser, all användning sker under eget ansvar.

 

Löss

Det finns över 40 olika lusarter hos fjäderfän. De flesta lusarterna smittar inte mellan olika fjäderfäarter. Hela parasitens livscykel, från ägg till färdig lus, är bunden till fågeln. Lössen lever av hud och fjädrar. Utseendet hos lössen varierar, från 1-6 mm långa, vita, gula eller bruna, ofta avlånga.

Smittspridning

Framförallt smittar löss från fågel till fågel (direktkontakt).

Lössen kan man hitta längst ner på fjädrarna, nära huden eller på huden,  där också lusäggen återfinns, över hela fågeln. De kan ses som ljusa klumpar, framförallt under vingarna, i nacken och runt kloaken (analöppningen). Lusägg kläcks på 4-7 dagar. På vuxna djur orsakar löss inte så svåra besvär. Kraftiga angrepp på kycklingar kan dock leda till deras död, genom att stressa fåglarna (störd vila och sömn).

Behandling

Det som är vanligast att man använder sig utav idag mot löss på höns borde rimligtvis vara Etotal (lusmedel till mink) och Frontline (fästingmedel avsett för hund och katt). Båda dessa medel har emellertid biverkningar när det används på höns då preparaten är avsedda för andra djurarter.

Det inte är alltför ovanligt att hundar och katter får eksem av Frontline, tänk då på hur det kan påverka dina höns!

OBS! Etotal är mycket giftigt och bör därför hanteras med detta i åtanke. Även i små mängder, om hanterat ovarsamt, kan det vara dödligt för dina höns. Blanda inte i etotal i hönsens sandbad, de riskerar att få medlet i ögonen och i andningsvägarna.

Det finns olika tillvägagångssätt för att komma tillrätta med löss och parasiter hos höns. Sedan de tog bort Neguvon.vet har var och en fått göra så gott den kan. Ta hjälp av varandra, fråga kunnigt hönsfolk hur de har löst problemet. Citronolja är ett exempel på vad vissa uppfödare använder sig utav. Pyretreum (från krysantemum) är mycket giftigt för insekter men är låggiftigt för människor och höns.

Förebyggande åtgärder

Det finns dock mycket man kan göra i förebyggande syfte. Se till att det är torrt och rent där hönsen vistas, gör rent ofta. Inte skulle väl du själv vilja ligga på smutsigt och blött underlag, det vill inte heller våra djur. Kolla nyinköpta djur noga, sätt dem gärna i karantän i 2-3 veckor innan du introducerar dem i din egna flock (detta gäller även för att hindra att andra sjukdomar sprids). Rengör hela hönshuset och dess inredning noggrant, skura med Virkon S. Om möjligt byt ut sittpinnar mot nya fräscha. Upprepa behandligen efter 7-10 dagar.


Benkvalster

Benskabb/Kalkben/Benskorv - Knemidocoptes mutant. Drabbar både höns och kalkoner. Finns än så länge bara i hobbyflockar och är mycket vanligt förekommande där.

Orsak

Kalkben orsakas av ett kvalster. Kvalstret blir en halv mm stort och lever i benhuden.

Smittspridning

Kvalstret sprids genom direktkontakt mellan djuren och indirekt via omgivningen, såsom värpreden, sittpinnar och ströbädden. De lever hela sin livscykel i huden. Överlevnaden utanför hönan är låg.

Det är bara vissa djur som drabbas. Man vet ännu inte vad det beror på, om det är ärftligt eller ej. Därför bör man undvika att avla på djur som drabbats då dessa höns kan vara ärftligt extra känsliga för parasiten.

Det är lättare för vissa höns att drabbas av kalkben och att den "förmågan" är mer eller mindre ärftlig

Kalkben, fotskabb, skorv, Benbefjädrade dvärghöns, sabelpoot
Symtom

Kalkben drabbar främst äldre höns då skadorna utvecklas successivt under en längre tid. Kvalstret borrar gångar i huden på hönans ben för äggläggning som orsakar inflammationer. Huden förtjockas och blir knottrig och vid svåra angrepp blir fjällen övertäckta av ett kalkliknande lager och fjällen på benen reser sig (ibland kan även nacke, kam och haklappar angripas) Detta kan resultera i kraftig klåda och djuren kan bli halta. Bakterieinfektion kan tillstöta. Detta är mycket smärtsamt för hönsen.

Behandling

För att komma till rätta med problemet börjar man med att borsta benen, ta en gammal tandborste som du ruggar upp benytan med. Använd en lösning av såpa och vatten (diskmedel går också bra) så att beläggningarna blöts upp och tas bort. Smörj därefter in benen med Tenutex (finns receptfritt på apoteket). Var noga när du smörjer in salvan så att den verkligen masseras in överallt. Slutligen kan man även smörja in benen med fett eller olja t ex vaselin, detta för att kväva kvalstren. Tee trea salva kan också användas med gott resultat. Behandlingen måste upprepas flera gånger med 7-10 dagars mellanrum.

Det är även att rekommendera att man gör rent hönshuset, sittpinnar och reden. Till det kan man använda Virkon S. Om möjligt byt ut gamla sittpinnar mot nya fräscha.


Röda hönskvalster

Blodsugande kvalster - Dermanyssus gallinae

Det röda hönskvalstret är en otrevlig sorts ohyra. Nattetid suger de blod från fåglarna och på dagen gömmer de sig i skrymslen och vrår. Parasiten kan även överleva i flera månader utan tillgång till fåglar. Människor kan också angripas av kvalstren, det orsakar kraftig klåda och ibland röda utslag. Kvalstren är svåra att se på fåglarna. Hönskvalstren kan ses som små röda eller svarta prickar och förekommer ofta i stora mängder, speciellt sommartid kan de finnas i omåttliga mängder innan man upptäcker dem. Ta en vit trasa och torka under sittpinnar och bakom reden, om trasan blir full med röda och svarta prickar kan man se att det finns röda hönskvalster där. Hönsen stressas svårt av kvalstren och äggproduktionen minskar. Dödsfall bland hönsen är inte ovanliga genom blodbrist. Hästar är också väldigt känsliga för hönskvalster och drabbas då av våldsam klåda. Därför bör man tänka på att inte ha höns och hästar i samma stall.

Smittspridning

Kvalstren sprids i regel med nyinköpta höns men även vilda fåglar kan vara bärare av kvalstren.

Behandling

Flytta alla hönorna under dagen , då de har minst kvalster på sig, till annat utrymme. Här krävs det att man är noggrann för att bekämpa hönskvalster. Eftersom kvalstren i huvudsak lever utanför hönan på dagen krävs det en ordentlig rengöring av hönshuset. Hus, sittpinnar och reden sprayas med desinfektionsmedel (Virkon S). Om möjligt bör man även byta ut gammal inredning mot ny fräsch. Här kan man alternativt ringa Anticimex, som kommer och sprutar hönshuset överallt. Behandlingen måste upprepas flera gånger med 10-14 dagars mellanrum. Sista behandlingen bör även inbegripa hönsen själva för att få bort de sista kvalster som sitter på fåglarna. Dammsugning är ett utmärkt sätt att minska antalet kvalster på. Hög (>45 grader) eller låg temperatur (<-20 grader) dödar hönskvalster.

Detta är endast "huskurer" och ej godkända av SVA. Än så länge finns inga godkända medel utan vi får bara hoppas att det på sikt kommer fram ett godkänt preparat så att våra höns slipper lida.

Kalka

Kalka är något som man har gjort i alla tider. När man har gjort rent hönshuset och dess inredning noga tar man och kalkar allt. Det är ett beprövat medel, som kvalster och andra parasiter inte tycker om. Man kan även blanda i kalken i hönsens sandbad.

Gamla huskurer

Det fanns även fler gamla huskurer som man använde sig av förr i tiden. Man använde sig bland annat av  torkade blad av vissa växter och örter så som malört, vinruta, renfana och ormbunksblad. Dessa la man i redena under ströet.

Det du kan göra för att förhindra att dina höns smittas av parasiter är bland annat då man tar hem nyinköpta fåglar, undersök dem noga och sätt dem i karantän i några veckor innan de släpps ihop med dina egna djur. Vill man vara på den säkra sidan kan man behandla i förebyggande syfte.